Nu är det D som gäller
Nu går vi in i den mörkaste årstiden. Då kan det vara läge att påminna sig om vilken stor betydelse D-vitamin har för vår hälsa – och att solen är vår främsta källa till det!
Brist på D-vitamin anses kunna orsaka bland annat depressioner, försvagat skelett, autoimmuna sjukdomar och cancer, enligt forskning publicerad i The American Journal of Clinical Nutrition.
Det finns två sätt att få i sig D-vitamin. Dels via maten och dels genom att vistas i solen. Att vistas i solen triggar nämligen igång en kemisk process i kroppen som bildar D-vitamin. Det räcker med att vara barärmad i solen, 15 minuter 2–3 gånger per vecka, för att få dagsbehovet – i varje fall om man befinner sig i Sverige under sommaren.
Längre söderut där UV-strålningen är starkare behöver man inte ens 15 minuter i solen – då räcker en kortare stund. Har du mörk hud
behöver du däremot mer UV-strålning för att bilda D-vitamin.
Eftersom D-vitamin lagras i kroppen kan en del av behovet under vinterhalvåret täckas genom att vara ute i solen under sommaren. Men under vinterhalvåret är solstrålningen för svag för att D-vitamin ska kunna nybildas. Då krävs i stället att vi får i oss D-vitamin genom mat eller D-vitamintillskott. (Ett annat sätt är förstås att åka på en inspirerande träningsresa till soligare breddgrader.)
Maten som har D-vitamun
Genom maten får vi främst i oss D-vitamin från fisk som lax, sill och makrill eller via kött eller ägg. D-vitaminberikade mjölkprodukter, margarin och andra livsmedel kan också vara viktiga källor. I Sverige berikas viss mjölk, fil, yoghurt samt vissa vegetabiliska och laktosfria alternativ. Även vissa matfetter berikas med D-vitamin. Under 2020 utvidgas det kravet till att gälla samtliga mejeriprodukter och växtdrycker i dessa grupper, samt margariner och matfettsblandningar.
Det går inte att få i sig skadliga mängder D-vitamin enbart via maten, men det går att överdosera genom kosttillskott som innehåller D-vitamin. För höga mängder D-vitamin är giftigt och kan bland annat leda till njursvikt.
Källa: Livsmedelsverket